Jonas Kvist, 46
Av födsel och ohejdad vana, brukar det heta. Jonas växte upp ovan på farfars snickeri. Alla visste var man skulle leta efter honom. Jonas vadade runt i farfars hyvelspån, började hamra och spika innan han nådde upp till snickarbänken. Det var aldrig en fråga om att välja.
Träet valde honom. Det blev treårig träteknisk gren på gymnasiet.
Redan som elev fick han hoppa in som vikarierande slöjdlärare på dispens. Examensprovet var en sekretär i rokokostil.
–
Sin första praktik gjorde Jonas 1989 hos Claes och Daniel på C&D Snickeri, Claes Johansson och Daniel Johansson, två unga snickare som just dragit igång sin verkstad i ett gammalt garage i Ullene året före. Bänkar, bandsåg, planhyvel, limknektar – allt fanns på 40 m2.
C&D Snickeri tillverkade steg och ledstänger för en fluktuerande lokal marknad. Och när det var den tiden på året bandsågade man påskkäringar.
–
|
|
Ser jag en möbel plockar jag isär och sätter ihop den i huvudet, försöker komma underfund med funktion och konstruktion, berättar Jonas. Man går alltid och klurar på någon idé.
Att bygga en möbel, en hylla, ett bord, en stol, handlar om problem- lösning, att tänka till och tänka om, med trubbig blyerts skissa och rita i tre vyer på millimeterpapper, skala upp och anteckna delarnas mått på en kapnota, såga, hyvla, fräsa, putsa och ytbehandla, tappa, kila, sinka och limma ihop en prototyp och en till och prova och pröva tills man är nöjd – eller får börja om.
–
Jonas blev småningom fast anställd hos C&D Snickeri som den andre i ordningen. Nu var de fyra i snickeriet. Något decennium senare var de fler. Då tog han sitt pick och pack och drog till Australien, Sydney i New South Wales närmare bestämt med sol och värme året om. Han satte in en annons i Eastern Suburbs lokalblad under rubriken JK Joinery, Swedish Quality Craftsmanshift och började tillverka möbler för en väx- ande kundkrets, lärde sig namnen på nya träslag, subtropiska och tropiska sorter som blackbutt, redgum, sil- verop ash, och den nästan blodröda jarrah som blev hans favorit, hård som diamant att arbeta i. Men med vassa verktyg går det. Han snickrade på beställning, åkte ut, tog mått och for tillbaka med tummade ritningar på rutat papper.
–
|
|
Efter sex år i förskingringen flyttade Jonas hem. På semestern året före hade han träffat sin blivande hustru. Igen – han hade haft henne som elev i slöjden. Och igen var Jonas Kvist finsnickare på C&D Snickeri. Företaget hade vid det här laget expanderat rejält ute på Brogärdets industriområde. Han snickrade ett tag innan han satte sig vid datorn och började bygga inredningar i CAD. Efter några år som konstruktör är han nu tillbaka i verkstaden och snickrar på riktigt.
Det sker något i huvudet när händerna kommer i kontakt med träet, säger Jonas. Hugskott och infall triggar kreativa processer. Ibland hamnar man i ett flow. Det är en underbar känsla. C&D Snickeri har varje vecka en hobbykväll. Personalen får fri tillgång till verktyg och maskiner. Jonas hade en idé. Han ville testa rundstav. Det blev en hylla och ett bord. Och det blev en liten pall på tre ben med höj- och sänk- bar sits i form av en gängad mutter, allt i trä, först lönn. Men lönn var för mjukt. Stolen kved och vrenskades när man vred på sitsen. Ask är hårdare. Det blev perfekt. Idén till gängningen fick Jonas från farfars gamla snickarbänk. Nu finns den trebenta pallen i prototyp under beteckningen B 3 – vad annars? Och snart är förhoppningsvis någon form av produktion igång.
–
C&D Snickeri har stött och upp- muntrat projektet. På något sätt spiller den dagliga verksamheten på snickeriet över och fyller på ens egen kreativa ådra, säger Jonas. Som den kyrkoinredning han just nu håller på med, ett arbete som väcker nya tankar och idéer.